Vid ansträngningsinkontinens uppstår urinläckage när trycket i buken ökar vid fysisk ansträngning eller aktiviteter som till exempel hosta, nysning, skratt, motion, hopp, dans eller tunga lyft. Det uppstår ett droppvis läckage utan att man känner trängningar eller något behov av att kissa.

Vid trängningsinkontinens blir man plötsligt väldigt kissnödig. Man hinner inte alltid fram till toaletten innan delar eller hela blåsinnehållet tömmer sig. Det kallas ibland för dörrfenomen; när kvinnan kommer hem och ska öppna dörren så blir hon plötsligt kissnödig. Man behöver kissa oftare än normalt, 10–15 gånger/dag istället för 4–8 gånger/dag. Man kan också kissa på sig i sömnen. Ibland får man falska trängningar som inte ger något läckage. Trängningar uppstår ofta vid nedkylning. Urinvägsinfektion kan ge tillfällig trängningsinkontinens.

Blandinkontinens innebär att man har problem både när man anstränger sig och i samband med att man känner sig kissnödig. Denna kombination av ansträngnings- och trängningsinkontinens är ganska vanlig.

Vid överrinningsinkontinens känner man inte att blåsan är full, vilket gör att den till slut svämmar över. Besvären kan variera från att man blir kissnödig och läcker lite vid ansträngning, till att man har en ständigt småsipprande urin.

Många som har inkontinens blir isolerade. Om man är rädd att inte hinna till toaletten i tid och att andra ska upptäcka ens problem kanske man undviker socialt umgänge. Inkontinens kan på så sätt även vara en stor psykisk påfrestning, som för en del kan bli det största problemet.

Nästa kapitel ...