Inkontinens är när man inte kan kontrollera sin urin och får besvär av ett ofrivilligt urinläckage.

Inkontinens är inte en neurologisk sjukdom i sig men kan vara en följd av en neurologisk sjukdom eller skada. Inkontinens kan också ha en mängd andra orsaker. Urininkontinens är en stor folksjukdom framförallt hos hos kvinnor, men det är först under de senaste decennierna som man har börjat prata om inkontinens i media och kvinnor emellan.

Spädbarnets reflexmässiga blåstömning styrs av ryggmärgen. Hos vuxna styrs ryggmärgens reflexer av högre funktioner i hjärnan så att vi kan tömma blåsan vid lämplig tidpunkt. Normal miktionsreflex, kissreflex, går till så att när blåsan fylls på, under lagringsfasen, så är trycket mycket lågt inne blåsan. Vid en viss fyllnadsgrad, cirka 3,5-5 dl, börjar trycket att stiga, och då går nervimpulser till miktionscentrum, alltså kisscentrum som finns i lillhjärnan, och vi går på toaletten. Samtidigt slappnar musklerna i bäckenbotten av och sfintern, slutmuskeln, öppnas så att man kissar, den så kallade tömningsfasen.

Mellan toalettbesöken är det lågt tryck inne i blåsan och högre i urinröret. Om trycket i urinblåsan överstiger trycket i urinröret uppstår urinläckage.

Ansträngningsinkontinens är den vanligaste formen och står för ungefär 50 % av sjukdomsfallen. Den beror på att det blir ett otillräckligt sluttryck i urinröret. Trängningsinkontinens står för cirka 22 % av fallen och beror på ofrivilliga sammandragningar av blåsan. Vid blandinkontinens, cirka 29 %, ingår både ansträngnings- och trängningsinkontinens. I massmedia omnämns ofta ”överaktiv blåsa”. Definitionen på det begreppet är att man kastar vatten mer än 8 gånger per dygn, täta urinträngningar, med eller utan läckage och nokturi, vilket betyder att man går upp och kissar mer än 2 gånger på natten.

Neurologisk inkontinens vid till exempel en ryggmärgsskada ger upphov till en spinal reflexblåsa. Ryggmärgens tömningsreflex tömmer blåsan vid en viss fyllnadsgrad.

Nästa kapitel ...