Organiska lösningsmedel är vätskor som används för att lösa eller förtunna oljor, fetter, gummi och plaster. Ett stort antal ämnen med varierande kemisk struktur täcks av definitionen. Flera vanliga lösningsmedel som t. ex. lacknafta och thinner är blandningar av olika organiska ämnen. Lösningsmedel används i stora mängder på arbetsplatser inom många skilda branscher, bland annat inom måleri, tryckeri, plast- och verkstadsindustrin.

Lösningsmedel kommer in i kroppen via inandningsluften. Har man ett tungt arbete och andas häftigare drar man i sig större mängd ångor. Ämnena tas också upp via huden, när man till exempel tvättar sig med lösningsmedel .

Via andning och hud når ämnena blodbanan och från blodet förs de vidare till fettvävnader i kroppen. Det passerar också blodhjärnbarriären och lagras i hjärnan. Lösningsmedel löser upp sig i fett och lagras i fettvävnaderna. I hjärnan finns det mycket fett, myelinet som omger nervbanorna består av fett.

Lösningsmedel som lagras i kropp och hjärna bryts ner successivt, omvandlas och utsöndras via njurarna och urinen. Kroppen gör sig av med lösningsmedlen efter en tid. Om man utsätts för regelbunden exponering under lång tid hinner kroppen dock inte med att bryta ner allt lösningsmedel. Då uppstår risk för skador på hjärnan och det centrala nervsystemet. Skadorna är bestående och försvinner inte även om exponeringen upphör. Den kroniska skadan benämns lösningsmedelsorsakad kronisk toxisk encefalopati. Exakt hur själva skademekanismen går till vet man inte. Man tänker sig att det är lösningsmedlets fettlösliga egenskap som påverkar fettet i nervcellerna och runt nerverna och stör det känsliga kommunikationssystemet i hjärnan.

Vissa lösningsmedel ger istället skador på perifera nervsystemet, nerverna som går ut i armar och ben. Dessa skador kan gå tillbaka om exponeringen upphör.

Nästa kapitel ...