Ritva Matell
Om doktorn misstänker myastenia gravis bör man testa de musklerna som patienten uppgivit som svaga. Patienten bör göra upprepade armlyft, upprepade benlyft eller stirra uppåt. Man kan också låta henne tala en längre tid, läsa högt något kapitel eller något liknande, för att påvisa den muskulära uttröttbarheten. Vid lindrig myasteni kan dessa uttröttbarhetstester visa normala värden. Om man misstänker myasteni är det viktigaste egentligen en neurofysiologisk utredning. Man gör nästan samma sak som doktorn gör på mottagningen med att testa krafterna. En nerv stimuleras elektriskt och man mäter hur muskeln orkar svara på upprepade nervstimuli. Vid myasteni märker man hur muskelamplituden, som normalt håller sig på samma nivå, snabbt börjar minska.

Neurofysiologen kan också undersöka två muskelfibrer som tillhör samma motoriska enhet och mäta hur snabbt efter varandra de svarar på stimuli. Man mäter så kallat jitter (darrning) mellan två muskelfibersvar. Neurofysiologisk undersökning är viktig. Det finns patienter som klagar över muskeltrötthet och uttröttbarhet men neurofysiologin är normal. Då är det något annat än myastenia-sjukdom.

Man kan också mäta receptorantikropparna i blodet. Över 90 % av dem som har myasteni även i andra muskler än ögonens, har antikroppar i blodet. I början kan analyserna av receptorantikroppar vara negativa för att efter flera månader eller till och med år bli positiva.