Joakim Tedroff
Det som är viktigt att tänka på vid Parkinsons sjukdom är att här sker processen mer på ena sidan av hjärnan. Och det innebär att symptomen som dyker upp först, de dyker upp i ena kroppshalvan, framför allt i ena armen och benet. Och effekterna av den här nervcellsdöden är att symptomen blir successivt värre och värre om man inte behandlar dem.

Sjukdomen kan alltså drabba ena sidan först, men även den andra sidan av kroppen kommer att drabbas. Sjukdomen progredierar, det vill säga den fortskrider, och den sida som är sjukast kommer att fortsätta vara den svårast drabbade. Symptomen är att rörelserna blir långsammare, att de blir mindre och mindre spontana. Man kan till exempel notera att man inte svänger armen lika mycket när man går, att armen hålls lite halvt böjd mot kroppen, medan den andra armen pendlar bra.

Man kan också känna att ena foten inte riktigt hänger med, att man stöter i foten. Benet vill inte riktigt, man får tänka mer på hur man rör sig. Och har man skakningar så märker man väldigt tydligt att armen skakar, framför allt när den är i vila, då man inte gör någonting. Om man till exempel lyfter en kaffekopp mot munnen minskar skakningen för tillfället, för att sedan komma tillbaka igen. Och det är typiskt för en parkinsonskakning.

Men väldigt många patienter med Parkinsons sjukdom upplever också andra symptom, kanske innan man fått de motoriska symptomen. Det kan till exempel röra sig om depressioner och ångest. Man kanske inte har varit ängsligt lagd tidigare, men så börjar man bli omständlig, ängslig och nedstämd, och man förstår inte riktigt varför. Man kan också få sömnsvårigheter. En tidig symptom kan vara störningar i luktsinnet, man har svårt att känna igen lukter. Ytterligare klinisk forskning har visat att många parkinsonpatienter tidigt har sömnstörningar, så kallad ”REM sleep behaviour disorder”, vilket betyder att man under REM-sömnen har en tendens att sparka och leva ut sina drömmar när man sover. Det kan vara ett tidigt tecken på Parkinsons sjukdom, men behöver inte vara det.

Efterhand som de motoriska symptomen uppträder blir de alltmer uppenbara. Man skakar mer, blir fumligare, långsammare, och man själv och anhöriga märker att det faktiskt är någonting som inte riktigt stämmer. Ansiktsuttrycket kan bli lite utslätat, man blinkar lite mindre, kroppshållningen kan bli lite framåtlutat. Och det är ofta då man söker läkare. Man känner att det här är inte riktigt, det är någonting som har hänt, någonting som har påverkat mig. Och väldigt många idag är så bra informerade att de faktiskt kommer till doktorn och säger att de tror att de har fått Parkinsons sjukdom.