Berättare
Hjärnans celler har kontakt med varandra genom nervimpulser. Nervcellerna är därigenom förbundna med varandra i enorma nätverk. Nervimpulserna skickas från en cell till en annan med hjälp av kemiska ämnen, så kallade signalämnen eller budbärarmolekyler. De kan antingen stimulera eller hämma nervcellerna. Signalämnet dopamin har till uppgift att kontrollera de nervimpulser som styr kroppens rörelser.

Joakim Tedroff
Parkinsons sjukdom drabbar framför allt dopaminnervcellerna, och dopamin är en budbärarmolekyl som är väldigt viktig för att upprätthålla många av hjärnans funktioner. Om man förlorar dopaminet så förlorar man också möjligheten att röra sig, och också möjligheten att tänka och ha känslor.

Vid Parkinsons sjukdom är det framför allt dopamincellerna, som styr och reglerar röligheten, som drabbas. I alla fall tidigt i sjukdomen. Det är också viktigt att påpeka att även andra budbärarmolekyler kan drabbas av Parkinsons sjukdom, framför allt seretonin, som reglerar vårt humör och vår grundställning, hur glada vi känner oss. Men också noradrenalin, som reglerar funktioner kopplade till hur vi känner oss, hur alerta vi är, sömn-vakenhetsreglering, m.m. Men dopaminet är egentligen den viktigaste delen, och anledningen till att man ser symptomen så tydligt vid Parkinsons sjukdom är att dopaminet har en så övergripande betydelse för rörelseförmågan. De symptom som uppträder vid sjukdomen blir med tiden väldigt uppenbara.

Dopaminnervcellerna, deras cellkroppar, sitter långt inne i hjärnstammen i hjärnan, i ett område som heter mesencefalon – mitthjärnan. Där sitter alla nervceller i den så kallade svarta substansen, substantia nigra. Och där förgrenar de sig till övriga delar av hjärnan. Framför allt till de så kallade basala ganglierna, som är ”servmotorn” för vår rörlighet, men också till hjärnbarken som har väldigt stor betydelse för alla våra funktioner. Dopaminet spelar också en roll för ryggmärgens funktion. Och sammantaget kan man säga att de nervceller som drabbas mest vid parkinson, de går till de basala ganglierna, och framför allt till de delar som styr vår motorik, alltså vår rörlighet.

Berättare
De basala ganglierna i storhjärnan består av ett stort antal strukturer med nätverk av nervceller som är delaktiga i kontrollen av rörelser. Basala ganglierna styr både medfödda och inövade rörelser som muskelspänning, kroppsställning, gångförmåga och finmotorik.

Vad som händer vid Parkinsons sjukdom är att dopaminproducerande celler i den svarta substansen dör och de basala ganglierna får då ingen tillförsel av dopamin. Det blir dopaminbrist i detta område. Därmed förloras kontrollen över motoriken och symptom uppstår. Först när mängden dopamin har minskat med 60–80 % uppkommer symtomen vid Parkinsons sjukdom.