Joakim Tedroff
Tyvärr har vi inte det som vi alla väntar på, det vill säga bromsmediciner. Vi kan idag inte ge en behandling som bromsar utvecklingen av Parkinsons sjukdom. En sådan behandling skulle innebära att man minskar den process som leder till nervcellsdöd. Och det har naturligtvis varit vår förhoppning att de prov som har pågått och pågår på området skulle visa positiva resultat, men det har tyvärr inte varit fallet än så länge. Och eftersom vi inte har någonting som bromsar sjukdomen, så har vi heller ingenting som förebygger den. Det finns flera studier som tyder för att kaffe ska skydda mot Parkinsons sjukdom. Så jag skulle inte tala emot kaffedrickande som ett skydd mot parkinson, men det är för tidigt att säga om det skyddar mot Parkinsons sjukdom eller om kaffedrickare är mindre benägna att utveckla sjukdomen. Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget här.

Det råder ingen enighet om hur man ska behandla Parkinsons sjukdom. Men man kan säga några saker som är viktiga. För det första, det finns inga allmänna regler för hur medicineringen skall se ut. Och det finns inget som tyder på att det lönar sig att vänta med medicineringen. Effekten av medicinering kan förändras allt eftersom sjukdomen blir värre. Ibland är det också så att effekten försvinner därför att sjukdomen övergår i en annan neurodegenerativ sjukdom.

Behandlingsalternativen är många, men de viktigaste behandlingarna är framför allt med de mediciner vi har. Framför allt L-dopa, en aminosyra som är förstadiet till dopamin. Den tas upp i hjärnan, omvandlas till dopamin och utsöndras på de ställen där nervcellsförlusten är allra störst. Därför blir L-dopabehandling det mest effektiva, det mest fysiologiska sättet, att behandla Parkinsons sjukdom.

Det är också intressant att L-dopabehandling är ett resultat av svensk forskning. Dopaminet upptäcktes av Arvid Karlsson under slutet av femtiotalet, och senare under sextiotalet man kunde visa att just dopaminet var försvunnet hos parkinsonpatienter. Så hela den behandlingsarsenal vi har idag är faktiskt ett resultat av svensk forskning.

Sedan finns det andra kemiska ämnen som liknar dopa eller dopamin, så kallade härmare som stimulerar de receptorer som dopaminet påverkar direkt. Det finns också ämnen som hindrar nedbrytningen av dopamin och dopa, så kallade hämmare av olika slag. Sedan finns det en del andra läkemedel som påverkar andra transmittorsystem, som till exempel glutamat.

Sedan får man inte glömma att det inte bara handlar om att behandla rörligheten, utan också se till hela patientsituationen, framför allt att uppmärksamma när patienter har till exempel depressions- och ångestsymptom, sömnsvårigheter, eller andra olika symptom som kan behöva behandling. Det kan finnas nedsättning av kognitiva funktioner, till exempel glömska och förvirring, som också kan kräva behandling.

Ibland kan en behandling vara väldigt komplicerad, särskilt hos äldre och i senare stadier av sjukdomen. Man kan få komplikationer med lättare hallucinationer som också kan behöva behandling. Så många gånger kan en parkinsonpatient ha flera mediciner samtidigt för att kunna lindra olika symptom. Behandlingen av Parkinsons sjukdom är väldigt individuell.