Det finns både ärftliga och förvärvade polyneuropatier. Eftersom ett par hundra faktorer kan orsaka dem, får man i utredningen utesluta den ena orsaken efter den andra.

Diagnosen polyneuropati ställs med hjälp av:

Patienten beskriver tilltagande känselstörning, tilltagande muskelsvaghet, problem med autonoma funktioner, eventuellt smärtor.

Neurologen undersöker om det finns tecken på muskelförtvining, muskelsvaghet eller känselstörning vad gäller beröring, värme, kyla, vibration med mera. Man undersöker också om patienten kan tänkas ha autonoma störningar.

För att verifiera att det föreligger en polyneuropati och för att fastställa om polyneuropatin har en axonal orsak eller en demyeliniserande orsak (en skada på myelinet ) används neurofysiologiska undersökningar som visar hur nervcellen och muskeln leder elektriska impulser (mäts med ENeG respektive EMG).

I vissa fall går man vidare och gör en biopsi, det vill säga ta ett vävnadsprov från en perifer nerv.

Flera ärftliga polyneuropatier kan bekräftas direkt med hjälp av blodprov. Blodprov ingår i utredningen också för att utesluta behandlingsbara bakomliggande orsaker som till exempel sköldkörtelns funktion, b-vitaminstörning, diabetes, njursvikt och leversvikt.

Nästa kapitel ...