Tor Ansved
Vad som händer vid polyneuropatier är att själva nervtråden dör. En perifer nerv är egentligen ett knippe av nervtrådar. Man kan jämföra den med en sladd, en elektrisk kabel som består av många, många trådar. Tittar man på en enskild nerv så har den dels en nervtråd, själva axonet, som i den elektriska sladden hemma skulle motsvaras av koppartråden, dels ett omgivande skyddande hölje, som i den elektriska sladden skulle motsvaras av den plasthinna vi har runt kopppartrådarna.

Nervtrådens uppgift är att förmedla elektriska signaler från centrala nervsystemet, det vill säga från hjärna och ryggmärg, ut i vår periferi. Och har vi tappat bort det skyddande höljet så kommer inte de elektriska signalerna fram.

Drabbas axonet så dör det, och den brukar dö i sin distala ände, det vill säga den ände som ligger längst bort från själva nervcellskroppen. Nervcellskroppen ligger i ryggmärgen, men den del av nervtråden som ligger längst bort i kroppen – i tår, fötter, underben och händer – som försvinner. Själva nervcellskärnan orkar då bara försörja en kortare del av nervtråden. Därför får vi symptom från de delarna som ligger längst bort, det vill säga i tår, fötter, kanske underben, och kanske så småningom också i händerna.

Om själva nervtråden – axonet – dör, då försvinner även myelinet, för då har det ju inget att skydda.