Bo Nyström
Den dominerande symptomen är ryggont, därutöver ofta besvär i benen och ibland också blåsproblem. Personer med SRS har en central smärta i kotpelaren, den ligger inte på sidorna utan mitt i kotpelaren, stadigt molande. Det är värre att sitta, värre att stå still, lite bättre att gå, vilket skiljer sig från många andra ryggtillstånd.

Om man gör en hastig rörelse, trampar fel, hostar eller nyser, kan man få central huggkänsla, en knivskarp smärta, mitt i kotpelaren. Ofta strålar smärtan ut i benen, ibland höger, ibland vänster, ibland båda, vilket är förbryllande för den som tänker sig att det skulle vara något som trycker på en nerv. I så fall skulle inte smärtans lokalisation variera.

Utstrålningen i benen kan gå ända ner i fötterna, genom lår, underben, fötter och tår. Smärtutstrålningen beror inte på nervtillklämning.

När man gör utredningar med röntgen eller magnetkamera ser man ingenting avvikande. Följden blir att dessa personer kan få en prägel på sig att detta är ”bara nys”, det stämmer inte. Den utstrålande smärtan i benen är dock så kallad ”referred pain”. Detta är en smärta som uppstår på ett ställe, men som kan kännas på en annan plats, ungefär som en hägring. Det klassiska exemplet på ”referred pain” är vid hjärtinfarkt. Det är klart det gör ont i hjärtat, men nästan alla har också smärta i vänster arm, fast det inte är fel på armen. Hjärtats smärta känns också i armen och för ryggpatienten känns smärtan från disken inte bara där i ryggen, utan också ut i benen.

När det gäller urinblåsan får man ofta täta trängningar, man springer på toaletten stup i ett. Hos dem som har det allra värst kanske 30 gånger per dag. Diskens smärta skapar den här konstiga känslan mot blåsan så det är inte någon nervpåverkan. När vederbörande blir smärtfri efter en operation försvinner även trängningarna, det är disken som skapar dessa.

Att smärta präglar en person är väl regel. Det är ytterst få som kan leva med smärta, och speciellt svår smärta, utan att bli påverkade mentalt. däremot menar jag att det omvända förhållandet som många tycks hävda, att ryggsmärta har sin orsak i någon mental process eller psykogen process, det ser vi ytterst sällan. Ryggsmärtan är det primära och med tiden, efter månader och år av svår smärta blir man naturligtvis präglad av detta, det är ofrånkomligt. Man kan inte sova om nätterna, man har ständigt ont. Ibland tar man smärtstillande tabletter, ibland inte, men smärtan finns ständigt. Det är ett liv som ingen egentligen kan stå ut med.